Vad var det jag sa

Igår hade vi stor Sectra-middag på Konsert och Kongress. Alltid trevligt att träffa kollegor från utlandskontoren som man tidigare bara haft digitala dialoger med. Kul också att jämföra deras riktiga utseende med hur man får för sig att de skulle se ut. Intressant att man får en bild av någon genom bara ett namn och lite text, och att det faktiskt oftast stämmer ganska bra.

Fastnade i en diskussion också som framkallade en del inre irritation – märk väl att jag höll inne på den med bravur om jag får säga det själv. :) Den handlade om vad som kan förväntas av de anställda kl 8 morgonen efter en jobbfest med fri bar. Företagsledningen förväntar sig sannolikt att man är 100% återställd och jobbar lika bra som vanligt, och det är nog precis vad varje enskild anställds mål också är.

Vad jag dock försökte vidhålla var att fest och fri bar inte skapar optimala förutsättningar för det hela, och att man inte kan räkna med att 200 anställda lyckas hålla sitt uppsatta mål om vanlig produktivitet. Det höll andra delen av diskussionen absolut inte med om, och hävdade istället att jag befann mig i någon slags gymnasienivå av förtroende till mina kollegor, och att företagsledningen kan lägga in fest med fri bar vilken dag som helst och fortfarande förvänta sig att alla klarar av att hantera det. Jag ser tanken bakom det resonemanget, men jag tycker att det är rent av naiv optimism, och verkligen inte hur man kan resonera ur en lednings perspektiv. Sannolikheten att folk ställer till det för sig när det är alkohol inblandat är helt enkelt alldeles för stor. Mitt resonemang handlade inte om att tänka för lågt om mina kollegor, utan snarare om realism. Den tanken lyckades vi dock aldrig dela.

Tror min irritation kom ifrån att jag inte lyckades pusha det mest självklara av fakta till en överenskommelse och att det kändes som min ålder blev en del av diskussionen när gymnasiereferenserna kom flygande.

Vad hände idag då, som facit på frågan? Jag kom till jobbet vid 8 och var helt ensam i korridorerna. I rest my case. Synd bara att jag inte sprang på min sämre diskussionshälft. “Vad var det jag sa” är ju det bästa som finns att få säga :)

Advertisements

About leburque

Fundersam från Östergötland. Here's where it goes.
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

2 Responses to Vad var det jag sa

  1. Ledigidagarn says:

    Jag tror, för en gångs skull, att du har rätt Hagge. Självklart ville er ledning att ni skulle supa ner er, det skulle i alla fall få någon mer än dig att prata.

  2. Gunilla says:

    Jag instämmer med föregående skribent, dock inte att du “för en gångs skull” har rätt. Du har rätt många gånger, men är man lite frispråkig får man vara beredd på att då och då “ha fel”, enligt andras åsikter. Har man arbetat i 45 år så VET man att du har rätt. Kram

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s