Helgplaner och hårdrocksnyanser; vidare HLR av förglömda klassiker

Riktigt lovande helg på inmarsch! Det blir en Stockholmssejour för att bl a träffa Acke, vilket ju händer alldeles för sällan nu för tiden, så bara där en bra start! Lägg därtill att jag planerat en liten money killing spree i Tannefors fiskebutik i eftermiddag, att semesterersättning plus retroaktiv löneökning dunkades in på kontot igår med samma kraft som godtyckligt Axwell-beat på Måndagsklubben om en dryg vecka och att el grande maestro de la vuelta parade swischar in från Greklandssemestern på lördag så inser man snabbt att det här kan bli något i hästväg! Riktigt bra flow just nu, trots en två veckor lång paus i semestrandet! Haha ser nu att jag avslutat varenda mening hittils med utropstecken. Det måste också vara ett gott tecken :)

Vi snackade om musikgenrer på lunchen. Om det t ex är legitimt att fortfarande kalla 70-talspop för pop, utan att hänvisa till tiden då det faktiskt klassades populärt. Jag tyckte nog att det var en ganska lönlös diskussion, men alltid roligt att se hur andra tycker och tänker. Jag menar nog mest att även om pop generellt låter annorlunda nu för tiden så är det inte så att pop från t ex 70-talet skulle klassas som något annat idag, typ reggae. Möjligtvis rock i så fall, men skillnaden mellan mjuk rock och pop har väl alltid varit ganska hårfin, så det är närmast synonymt i alla fall.

Rock är ju annars ett väldigt brett tema. Vi pratade också om hur nödvändig uppdelningen av rock i olika nyanser är. Tänk ifall allt mellan CCR och Entombed skulle stoppas i samma låda. Då skulle jag förmodligen känna en viss avsmak för rocken. Nu finns det ju dock en vida genomarbetad kategorisering i subgrupper, så jag kan gladeligen ta till mig de skikt som tilltalar mig och med samma kategorisering som grund även totalt förkasta resten av rock-genren.

Sen Spotify kom har jag lyssnat mycket mindre på rock. En stor portion av mitt intresse för metal kommer från Metallica, märkväl hur mainstream fortfarande är min ledstjärna, och de vägrar ju släppa ut sin musik den vägen, vilket har lett till att jag helt enkelt slutat lyssna på det. Igår gick jag dock lös i min gamla musikmapp på datorn för lite hjärt/lung-räddning på rockballader. Lyssnade igenom låtarna som gjordes tillsammans med Londons Symfoniorkester. Det var nästan så jag inte trodde att gåshuden skulle lägga sig på hela kvällen! No leaf clover, Low man’s lyric, Bleeding me och Fade to black förtjänar alla att klassas i samma kategori av mästerverk som Dave Matthews’ Two Step i förra inlägget. Slängde in en låt här ovan också, dels för att den är så sjukt bra men lika mycket för att skapa en känsla av kreativitet och kontrast här på sidan :) It’s how I like to do business!

Advertisements

About leburque

Fundersam från Östergötland. Here's where it goes.
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

2 Responses to Helgplaner och hårdrocksnyanser; vidare HLR av förglömda klassiker

  1. acke says:

    heeeej!!! jättekul att du kom hit!! får bli lite oftare i höst och nu ska jag börja läsa din blogg! verkar intressant =) hmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmm……….. njehehehe!

  2. leburque says:

    haha tack för en toppenhelg! måste bli oftare!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s